The Naked Truth About Cap d'Agde

The silent question of the sun-bathers watching us discretely as we lay our towels down in the warm sand hangs in the air: Are they going to take their clothes off or not?

Cap d'Agde in southern France is hosting Europe's biggest nudist village. I'm not sure how I came here. The sign "nudist village" just caught my travel companion's eyes in a round-about. Without thinking much he obeyed his instant curiousity and let the sign lead the way to this naked village.

Surrounded by walls, the village feels strangely medioval. In a café outside the walls a high fashion-dressed Cap d'Agder named Patrik serves us coffee and pineapple juice.

- You definitely have to see it,

he says when we admit feeling tempted to enter the nudist village. Patrik gives us a wide smile and keeps on praizing "the good quality" of the village. We are sold.

After a five-euro entrance fee a guard opens the gates of sesame to us. Inside waits the every-day life of an ordinary village. People going to the supermarkets. People looking for places to park their cars in crowded streets. People strolling to the beach with bags casually hanging on their shoulders. The only difference is that some of them are naked.

When we reach the beach a a sign calls out:

"Here we are naked. How about you?"

Nudity is not mandatory in the village, but if you go to the beach and keep your clothes on you might get some questions from the horse-riding police officers that patrol around the village. People who come here only to watch are not appreciated.

So, am I a watcher or a true nudist? Some of the guests at the beach don't even try to hide that they are looking at us. The tension makes me breath faster, makes me feel more alive. We look back at them. And let our clothes fall to the ground.

Lina Myte

Fotbolls VM - glädjande att se män jaga bollar

Fotbollsyran 2006. Vi minns det alla med varm nostalgi eller rysande obehag. Jag råkade hamna i ett av det länder som det gick bra för. Frankrike

Livet blev till fyrverkerier och tutande bilar. Kramar och bisous från främlingar på gatorna. Rödvitblåa flaggor som republikens leende barn kastade på allt de sprang förbi.

På mitt jobb på stadens tågstation var matchtittandet vårt enda arbete. Jag vred pliktskyldigt huvudet åt ett annat håll än TV:ns när chefen gick förbi. Jag kände mig tvungen att kämpa för myten om den moraliskt duktige svensken. Chefens enda kommentar när han fick se sina jobbare i en arbetsvägrande klunga framför TV:n var dock:

- Quelqu'un a marqué, är det någon som har gjort mål?

En sann fransman debatterar alltid och om allt. Under fotbollsVM var det stora debattämnet om fotboll är roligt att titta på eller inte.

- Ce sont les jours les plus beaux de ma vie,

kvittrade man på den ena sidan. Det här är de vackraste dagarna i mitt liv. På den andra sidan kastade man fram:

-Sitta och titta på tjugo fullvuxna män som springer efter en boll? C'est ridicule, det är löjligt.

Jag tänkte på det där ett tag och kom fram till att: Ja. Fotboll är faktiskt bara ett tjugotal män som springer efter en boll. Men då måste man också lägga till att musik faktiskt bara är en serie av ljud som man har satt ihop. Och pyramiderna är bara några stenar som ligger på varandra i Egypten. Champagne är bara innehållet i små runda frukter som kommer upp från den smutsiga jorden i en viss region i Frankrike.

Och vi älskar det ändå.

Spontan gatufest efter en fransk segermatch i fotbollsVM 2006.

Lina Myte

Hej!
Jag heter Lina och läser på journalistprogrammet i en liten hamnstad i Sverige. Mina största passioner i livet är att resa, skriva och att krama en liten kreol som heter Philippe och har väldigt mörka ögon. I den här bloggen tänkte jag dela med mig av lite tankar och lägga ut de resereportage som jag skriver.

Hi!
My name is Lina and I'm studying journalism in a small town in Sweden. My greatest passions in life are travelling, writing and hugging a little creol called Philippe who's eyes are very dark.
In this blog I'm going to share some thoughts and publish the travel articles that I write.

Salut!
Je m'appelle Lina et je fais des études de journalisme dans une petite ville en Suède. Les plus grands passions dans ma vie ce sont les vogayes, l'ecriture et un petit creole qui s'appelle Philippe qui a des yeux noirs.

Hola!
Me llamo Lina. Estoy estudiando el periodismo à una ciudad pequeña en Suecia. Los pasiones los más grandes en mi vida son los viajes, escribir y un creol con ojos negros que se llama Philippe.

Me in front of an oil-seed rape field in my hometown Kristianstad, Sweden.